Nytt jobb...
Mmm.... Det blev visst så... Nytt jobb, börjar på måndag, och jag slutade INTE på if för att jag inte kunde utan för att jag helt enkelt fick ett bättre jobb erbjudande på försäkringskassan som jag tackade ja till.
Om beslutet är rätt, det vet jag inte, det är skitsvårt att säga, men just nu känns det rätt, mer än rätt, men man vet aldrig om man inte provar, eller hur?
Jag satt häromdagen och funderade på hur mitt liv såg ut för ett år sedan, jisses vad saker som har hänt... Jag var sjuksriven då, jag hade kvar min lägenhet i ljungby, jag var nere på botten och försökte skrapa ihop delar av mig själv, men ibland kändes det mest som att det föll mer isär...
Idag, ett år senare, så står jag så gott som hel, fortfarande vissa delar kvar att få ihop, jag har en underbar kille, finaste hunden på jorden, jag har lyckats att byta jobb tre gånger, från deltid till heltid, till ett bättre betalt heltidsjobb med önske schema, kan det verkligen få vara så här bra? Jo jag tror det, jag är fan i mig värd det, jag har kämpat och kämpat och kämpat och jag lyckades till slut...
Så ser man så många som skriver, jag får aldrig något jobb, och bla bla bla bla, nä, men då är ju frågan, söker du verkligen jobb då? Har du satt upp ett mål på vad du vill? det gjorde jag, och jag lyckades, nä jag är kanske inte någon jävla mångmiljonär, men jag har kommit en bra bit på vägen..
Jag satt och läste en gammal väns blogg idag, ingen jag pratar med över huvudtaget i dagsläget, och återigen får jag faktiskt den känslan av att, ja hon sitter och gnäller på allt, sin kille, att hon inte har några vänner, inget jobb, inget körkort, men hon har två underbara döttrar... Jätteroligt för dig absolut, det tänker jag inte ta ifrån dig, men hur kommer det sig att inte alla andra delar funkar då? har du ens gjort ett försök? Ibland kanske man inte får börja jobba med det som man verkligen brinner för, det man verkligen vill, men det är ett steg in i rätt riktning... Och är inte det värt mer än att bara sitta hemma på röven och inte göra ett skit? och kanske får en början till ens drömjobb? och då kanske andra saker löser sig också, vänner, körkort...
Nä det är inte mitt liv, jag kanske inte ska lägga mig i, tyvärr har jag den förmågan att göra det ändå...
OJ långt inlägg, mycket svammel...
Om beslutet är rätt, det vet jag inte, det är skitsvårt att säga, men just nu känns det rätt, mer än rätt, men man vet aldrig om man inte provar, eller hur?
Jag satt häromdagen och funderade på hur mitt liv såg ut för ett år sedan, jisses vad saker som har hänt... Jag var sjuksriven då, jag hade kvar min lägenhet i ljungby, jag var nere på botten och försökte skrapa ihop delar av mig själv, men ibland kändes det mest som att det föll mer isär...
Idag, ett år senare, så står jag så gott som hel, fortfarande vissa delar kvar att få ihop, jag har en underbar kille, finaste hunden på jorden, jag har lyckats att byta jobb tre gånger, från deltid till heltid, till ett bättre betalt heltidsjobb med önske schema, kan det verkligen få vara så här bra? Jo jag tror det, jag är fan i mig värd det, jag har kämpat och kämpat och kämpat och jag lyckades till slut...
Så ser man så många som skriver, jag får aldrig något jobb, och bla bla bla bla, nä, men då är ju frågan, söker du verkligen jobb då? Har du satt upp ett mål på vad du vill? det gjorde jag, och jag lyckades, nä jag är kanske inte någon jävla mångmiljonär, men jag har kommit en bra bit på vägen..
Jag satt och läste en gammal väns blogg idag, ingen jag pratar med över huvudtaget i dagsläget, och återigen får jag faktiskt den känslan av att, ja hon sitter och gnäller på allt, sin kille, att hon inte har några vänner, inget jobb, inget körkort, men hon har två underbara döttrar... Jätteroligt för dig absolut, det tänker jag inte ta ifrån dig, men hur kommer det sig att inte alla andra delar funkar då? har du ens gjort ett försök? Ibland kanske man inte får börja jobba med det som man verkligen brinner för, det man verkligen vill, men det är ett steg in i rätt riktning... Och är inte det värt mer än att bara sitta hemma på röven och inte göra ett skit? och kanske får en början till ens drömjobb? och då kanske andra saker löser sig också, vänner, körkort...
Nä det är inte mitt liv, jag kanske inte ska lägga mig i, tyvärr har jag den förmågan att göra det ändå...
OJ långt inlägg, mycket svammel...
Kommentarer
Trackback
