Image and video hosting by TinyPic

frokenklumpeduns

Här skriver jag om allt som faller mig in både på gott o ont

Irritation

Idag är en sådan dag då jag kan bli irriterad på allt... Allt ifrån saker jag läser till saker jag ser till saker jag känner... Det är inte skitkul..

Har haft en riktigt tuff dag igår och en helvetes natt inatt så hoppas innerligt att det blir en bättre natt nu inatt...

Tänk efter!

Ibland vill jag bara skrika rätt ut en stund... Det funkar inte riktigt så..

I bland vill jag få andra människor att förstå att man aldrig kan dömma folk utan att veta grunden till problemet.. Jag vet inte hur ofta jag får höra att jag inte vet så mycket för att jag är så ung... Till alla er vill jag bara säga, ni vet ingenting om min bakgrund, ni vet ingenting om problemen som finns bakom och ni vet ingenting om den smärtan jag har varje dag i ca 6 års tid.

Det ni däremot ska få veta det är att jag väljer att leva varje dag, jag väljer att försöka kämpa varje dag, att försöka att ta tag i dagen på bästa sätt. Alla dagar är inte busenkla, varje dag är jag inte glad men jag försöker!

Så nästa gång ni ser en människa och tänker saker som inte är så vänliga så tänk att ni vet inte orsaken till problemet!

Torsdag!

God morgon!

Torsdag idag, blir kort dag på jobbet och sen träning hos sjukgymnasten. Har bestämt mig för att detta ska bli en bra dag!

Inte ett possitivt inlägg

Jag har varit på skitdåligt humör i flera dagar nu... Jag är vansinnigt sur, irriterad och jävligt gnällig.. Nej jag är inte gravid, nej jag har inte PMS man kan vara på dåligt humör i alla fall... Idag satt jag och en kollega och pratade i säkert en halvtimme det dumma är att säkert 25 minuter av den halvtimmen vräkte jag ur mig skit... Jo skitkul för henne skitkul.. Jag är ändå tacksam för att hon visade att hon brydde sig och frågade om saker, jag bad om ursäkt för allt mitt gnällande o frågade hur det var med henne.. Jag är så sjukt arg på mig själv för att jag har tappat min positivitet och min glädje... Det känns inte okej. Träffade psykologen igår, ja jag träffar en psykolog inte för att jag är dum i huvudet utan för att det var ett jävligt tufft år förra året och det finns en del tuffa år bakåt i tiden som jag inte vill skriva om här. Min psykolog frågar mig helt enkelt... Men vad kommer all din aggresation ifrån ? Jag vet inte? Jag har fan i mig inte en jävla aning... Det jag vet, det är att jag blir irriterad på mig själv för att jag är sån här.. Sen frågade hon, men vad gör dig glad då? Vad mår du bra av? Jag mår bra av att träna, gå ut och gå, shoppa, umgås med vänner, umgås med nära och kära, shoppa, skor, kläder osv osv osv.. Sen sa jag att jag har ingen ork för det längre, jag har inte shoppat skor på flera månader... Alla som känner mig vet hur mycket jag älskar skor har tidigare kunnat köpa 3 par skor i veckan... Nu går jag knappt ens in i en skobutik. Då sa hon.. Men börja med micro promenader... Ta en 5 - 10 minuters promenad med hunden varje dag, kom hem o känn att yeesss jag gjorde det... Jag muttrar något o säger att jag ska prova... Jag har varit ute med henne både igår och idag se om jag lyckas utöka till mina långa promenader igen...

Kurs

Idag startade rehabiliteringen med en 2 timmars kurs om smärta.. Massor av nytt o mycket vettigt. Känns som att det finns en hel del att lära, framförallt så känner man att man inte är ensam och att man inte är dum i huvudet.. Mer än jag hade tydligen fått känslan av att dom nästan känner sig som hyprokondiker när smärtan inte syns utanpå men känns inuti.. Mycket vettigt! Ser fram emot nästa veckas kurs

Söndag!

Söndagar brukar vara en av mina favoritdagar, knäppt va? Men det är en dag som jag brukar slappna av på, gör det jag känner för, ta en promenad med hunden ja bara njuta helt enkelt.


Denna söndagen är inte en mindre bra söndag, men jag ska däremot göra något jag vanligtvis inte gör... Jag ska jobba..

När jag jobbar helg så brukar jag i normala fall bara jobba lördagar men nu så har jag även börjat jobba söndagar.. Ska bli lite spännande..

Så önskar er alla en toppen dag o se till att njut!
Bjuder på en bild ifrån i våras när vi var i stugan..

Tacksamhet och bortskämdhet

Ligger i sängen, blev precis serverad lite kvällsmat av min finaste finaste sambo.. Han skämmer bort mig ordentligt och vet ni, det är min tur att skämma bort honom tillbaka..
 
 
Jag är så sjukt tacksam för att jag fick träffa en människa som låter mig våga visa vad kärlek är, vad ledsamhet är ja egentligen vad alla känslor är. Nej jag ska inte alltid påstå att allt är perfekt för det är det inte, men något som jag har kommit underfund med den senaste tiden som tog mig väldigt väldigt lång tid att förstå det är att allt behöver inte jämt vara perfekt, livet är inte en dans på rosor. Det gäller att man ska kunna finnas vid sin partners sida både vid lycka och vid motgång.
 
Min sambo kan ibland bli förbannad på mig när jag inte riktigt vill inse saker och ting.. Han var en av dom personerna som var på mig ganska så ordentligt med att jag borde kolla upp mig varför jag är så fruktansvärt öm överallt.. Det tog över 1 år innan jag kollade upp mig och nu är jag igång med en ordentlig utredning och en rehabilitering.
 
Rehabiliteringen går ut på att dels gå till botten med mitt förflutna, att kunna bearbeta saker som jag tidigare har valt att skuffa under mattan för att jag helt enkelt inte har orkat ta tag i det.. Detta i sin tur ledde till otroligt höga murar som jag hade väldigt väldigt svårt att släppa ner. Jag har sakta men säkert börjat ta ner murarna, jag har sakta men säkert börjat förstå att det är okej att vara ledsen, det som har varit har varit, jag har accepterat det men nog inte riktigt bearbetat det.
 
Rehabiliteringen går även ut på att träna rätt, alltså att träna utifrån den problematiken som finns. Och det funkar bra, riktigt bra, återigen så finns min sambo där o stöttar mig i allt, han pushar när jag tycker det är jobbigt och han glädjs när det går bra. Det är en riktig stjärna.
 
Mikn sambo har även en annan väldigt fin egenskap ( som gör mig tokig ibland ) han påpekar saker för mig som jag inte alltid riktigt vill inse... Reaktionen i första hand blir alltid densamma, jag blir skitförbannad och tycker att han försöker trycka ner mig. Skillnaden är att jag har lärt mig att tänka efter på vad det är han säger och börjat sakta men säkert att inse att han säger inte detta för att vara elak, han säger det för att han bryr sig om mig, han vill att jag ska må bra. Shit vilken insikt det var, skitsvår att ta in.
 
Kan ta ett exempel som var för något år sedan när dom skulle starta biggest looser i Sverige igen, och jag är vråltaggad o frågar honom säkert sjuhundrafemtioelva gånger men du ska vi inte söka in dit, göra något med vårat liv o bla bla bla bla (som en tre åring) och peter säger, Jag förstår din tanke, jag förstår din ide, du är en vinnarskalle och du skulle kört på, men jag tror inte din kropp skulle pallat det för att du har för mycket skador sen innan.
 
Min reaktion är: IDIOT, tror du inte att jag klarar det här eller, nu jävlar ska du få se.. Nej jag sökte aldrig in till biggest looser, idag är jag jäkligt tacksam för det. Idag har jag också fått veta att jag har fibromyalergi, att det är överrörlighet i lederna och enligt läkaren jag träffade sist så har troligtvis min whiplash skada spridit sig till resten av kroppen, därför gör det ont. Sen är det även en emotionell smärta som är som en verklig smärta.
 
 
Min sambo påpekar lite fint att han är orolig för att jag glömmer bort saker, säger en sak men menar något annat och han är rädd för att jag börjar närma mig den där berömda...
 
Återigen en snabb reaktion som blir att nej nej, jag är stålmannen, men reaktionen ändrade sig ganska fort till att han säger inte det här för att vara elak, han säger det för att han märker att allt inte står riktigt rätt till.
 
Det blev ett långt inlägg, mycket hoppande fram och tillbaka men det jag i slutänden vill komma till det är det här.
 
Jag är så sjukt glad, så vansinnigt tacksam för att jag har träffat mannen i mitt liv, han som fick mig för 4 år sedan att förstå att livet tar inte slut nu, men du måste kämpa för det. Han är en sådan människa som alla borde få ha omkring sig och jag önskar att han förstår hur mycket han betyder för mig, hur mycket jag älskar honom och att jag hoppas att jag kommer kunna finnas för samma sätt för honom som han finns för mig.
 
Nu dags för sängen, imorgon blire jobb igen.
 

Ibland

Ilband så kan jag få en sådan extrem "hem" längtan... alltså hem till ljungby, hem till mina gamla vänner.. Det brukar komma några gånger per år som det gör nästan ont i mig så mycket saknar jag dom.. Missförstå mig rätt, jag trivs bra här uppe med, men jag saknar dom jag oftast umgicks med, dom jag nästan aldrig träffa längre och jag saknar dom massor..

Om jag längtar så jävla mycket "hem" varför åker jag inte då bara? Det kan man bra gärna fråga sig... Kan bero på att det även finns en person där nere som valde att göra mitt liv till ett rent helvete, varje gång jag är nere i småland så finns fortfarande känslan av obehag kvar.. Jag vet idag att denna person inte kommer kunna göra mig illa igen, men obehagskänslan försvinner inte tyvärr... Det har trots allt gått ca 4 år sen jag lämnade allt det dära..

Jaja.. Försök o tänka possitivt..

Jag får försöka tänka på hur glad jag är för dom vännerna jag har här, för det är jag, evigt tacksam. Jag är tacksam för att jag har ett jobb, tak över huvudet, hunden, sambon ja en massa.

tomhet

Märker att jag oftast skriver när det är något som tynger mig... precis samma sak är det idag.. känner kanske inte för att skriva ut precis allt men känner mig så långt ifrån topp.. det har kommit tilö den gränsen att jag inte ens orka låssas att allt är bra...
Miljarder funderingar snurrar o bara dom mest jobbigaste funderingarna fastnar...

Söndag

Söndag idag, matteprov klockan 2, första gången sedan andra året på gymnasiet... Jag varvar mellan att vara skitnervös till att vara ganska lugn till att bli skitnervös igen...

Många bollar i luften känns det som, men jag tycker om när det händer mycket... Men man måste väl komma ihåg o vila med... Just ja! Vila!

Har bestämt mig för att söka in till högskolan till våren, känns som ett jävligt klokt beslut av mig... Har säkert skrivit det tidigare?

Socionom är det jag ska plugga till iaf ;) Om jag inte skrivit det tidigare, jag vill känna att jag kan göra skillnad... Personlig handläggare för handikappsförmåner är målet! Målet finns, nu är det bara o köra!=)

Rövvecka

Inte min vecka alls... märker att huvudet inte alls är med just nu...

Fredag!

Underbara fredag! Känns fantastiskt skönt med en helg efter 6 dagars vecka på jobbet...

I helgen blir det troligen ganska så lungt, lutar mot film ikväll och en tur ner på stan och kolla läget på lördag...

Har bestämt att ta det lite lungt fram tills jag fyller år för då ska jag o min fantastiska sambo gå ut och käka och faktiskt gå ut en vända första gången på bra länge! Mys!

Ångest medicin och funderar på studier

Japp jag har äntligen kommit på den absolut bästaste medecinen mot ångest.. Det är inte lyckopiller, det är inte mat, det är inte godis... Det är en promenad antingen själv eller med någon du tycker om!

Har även funderat på att börja studera... Jag känner att jag vill så mycket mer! Så ska börja med att läsa in en matte B kurs ( har bara matte A sedan tidigare ) och därefter söka in på högskolan och läsa på distans då jag inte vill sluta jobba.

Något jag nog aldrig trodde att jag skulle kunna tänka mig att göra men sen så tänkte jag om, känner att jag vill något mer än det jag gör idag. På en hotell och restaurang utbildning kommer man väl inte jättelångt i myndighetsvärlden... Vill man så kan man!

Ledsen

Jag har en sådan där megakänsla av ledsamhet igen, kommer och går hela tiden, vet inte varför.. För om jag ska vara helt ärlig så har jag inget att vara ledsen över..

Är väl allt och mycket som kommer och går till och från.. Mycket tankar o förbannat mycket funderingar fram och tillbaka, tillbaka och fram...

Känner mig som bitterf*ttan nummer ett nu förtin... Men vet att jag har lättare att visa mig arg och lite off än ledsen.. Känns inte lika hårt då.. Har däremot märkt att folk som känner mig märker skillnaden.. Väldigt väl tydligen.. både på gott och ont..

Sen har jag haft vansinnigt ont i armarna och händerna igen, och har för en gångsskull tagit kontakt med hälsocentralen så dom får göra en ordentlig utredning på vad det är förnågot.. Förhoppningsvis finner vi en bra lösning för det hela..

patetisk ynkrygg

Denna människa... patetisk och rent sagt ond... hur kan man ha mage att lura människor på det sätt du gör? Om så allvarliga saker? Förstår du inte hur man mår när man får sådana samtal där du praktiskt taget säger att du är döende och sen visar det sig att allt är en bluff... inte nog med att jag känner mig som en idiot som trodde på dig du drog upp en massa minnen som gör jävligt ont.. vi försökte hjälpa och stötta dig i en sjukdom som du inte ens hadde! Du har fått mig att nästan gå in i väggen ! Och mage på allt så försöker du dels ge mig dåligt samvete för att du lägger dina pengar på skit? Väx upp! Ta ditt ansvar, men framförallt kontakta varken mig eller mina nära igen för tro mig det du har utsatt oss för är inget jag ens skulle vilja utsätta min värsta fiende för...

RSS 2.0